Tårar om kärlek

En liten förvarning är förmodligen passande. Här kommer ett inlägg där jag blottar mig. Jag vet egentligen inte om jag vill att folk ska veta det här, men det kanske är nödvändigt. Såhär är det.

För lite mer än två år sedan tog en nära vän till mig livet av sig. Efter det har ytterligare två vänner försökt göra samma sak. En person som jag kanske inte kände jätteväl, samt en person jag delade många glada stunder med i högstadiet, dog i februari till följd av självmord. Varför skriver jag då om detta?

Genom dessa händelser har jag bittert fått erfara att personer helt plötsligt kan vara borta. Något som i sin tur resulterat i att jag blivit livrädd för att personer i min närhet ska försvinna. Självklart blir det också dem som står mig närmst som jag är mest rädd ska försvinna. Dvs, min underbara familj.

Efter en föreläsning vet jag att det ofta är duktiga och framgångsrika personer som begår självmord, ofta efter ett nederlag, exempelvis en missad tenta eller prov.

Hur kommer det sig nu att detta är så aktuellt? Jo, min älskade Lillasyster har imorgon sitt teoriprov för körkortet. Min hjärna har fått kortslutning och blivit rädd för att om jon misslyckas kommer hon att försvinna. Jag vet att det är osannolikt och låter konstigt, men efter bittra erfarenheter drar min hjärna omedvetet konstiga slutsatser.

Jag vet inte vad jag ska göra, helt ärligt var ja rädd för att skriva det här eftersom jag inte vet hur folk kommer att reagera. Men det här är sanningen.

Jag går omkring och är ständigt orolig, då speciellt för att förlora de som står mig nära. Skulle det hända vet jag inte hur jag skulle ta mig igenom det.

Sist av allt vill jag bara påpeka att jag älskar min familj och jag önskar dem verkligen allt det bästa.

Så vill jag önska min syster lycka till imorgon. Sen är det inte hela världen att misslyckas på teoriprovet, mindre än hälften av de som försöker lyckas på första försöket.