Pratstunder i matsalen,
förtroliga mobilsamtal.
Skratt och upptåg,
glada minnen som skapades.
Vart tog allt vägen?
Var vi för olika redan från början?
Kanske mognade vi ifrån varandra.
Möttes vi på vägen, vi rester efter gruppers bildande?
Finns det något att göra för att återskapa allt?
Kanske är det inte vad vi vill. Jag vet inte om jag orkar mer.
Radion spelar aldrig våran sång
och det känns som tusen år sen dina Ögon såg på mig som dom gjorde en gång
och jag saknar våran sång
jullov,
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar